Överläkare Eskil Kylin skriver om invandring till Asklanda-Ornunga

Förre överläkaren Kylin skrev på 1950-talet om sina idéer om forntida invandring, inspirerad av rasbiloga strömningar och studieinriktningar som var populära på hans studierter under första halvan av 1900-talet.

Övergrepp på svenska minoriteter under 1900-talet har varit i fokus det senaste året.  Under första halvan av förra seklet var forskning om ”rasbiologi” högsta mode i Sverige. Mycket möda lades ner på att mäta längd, bredd, ben, bål och huvudmått på svenska minoriteter. Även själsliga egenskaper var intressanta, men naturligtvis svårare att mäta.  Föga förvånande kom forskningen aldrig fram till något väsentligt, och forskningen dog ut vid tiden för andra världskriget, saknad av få.

Att även vår bygd fått en liten släng av sleven var väl kanske oväntat. Förre överläkaren Eskil Kylin var en mångsidig man. Han var född på vår Svältornas fornminnesförenings museigård Kyrkebol 1889 och utbildad till läkare i Uppsala, Göteborg och Lund under rasbiologins storhetstid. År 1956 var han 65 år gammal och funderade på släkten, som just hade bildat en släktförening. Han insåg att nästan alla hans släktingar på faderns sida hade sina förfäder i närheten, huvudsakligen sydväst ut mot Ljurhalla och Tämta. Kanske borde gamla svenska gener vara särskilt väl bevarade i hans släkt?  För någon annan hade det nog stannat vid en tanke men Dr Kylin var redan författare till så vitt skilda skrifter som en medicinsk monografi om högt blodtryck och samlingar med muntra jakthistorier. Hans tankar om släktens genpool finns alltså i tryck och går fortfarande att hitta på antikvariat som ”Eskil Kylin, Ornunga Kyrkebolsläkten : ursprung och arvsanlag”.

Foto från släktmöte 1956 - Eskill Kylin och släktingar.

Eskil Kylin tvekar inte att gå tillbaka 4000-5000 år, då enligt Eskil germaner trängde undan det tidigare folket. Eskil refererar till K. A. Sahlström och skriver att det tidigaste jägarfolken kom västerifrån (han syftar antagligen på de som numera kallas trattbägarkulturen och/eller den gropkeramiska kulturen). De kom enligt Eskil upp längs de västra floddalarna och en av dessa, Säveån, har sina källsjöar just i dessa trakter. Senare kom ett nytt folkslag (bör vara de som numera brukar kallas båtyxekulturen). De kom istället mera söderifrån direkt till bygden runt Falköping där de uppförde bl a gånggrifter som ännu finns kvar där.

En utvikning: Eftersom båtyxekulturen spred sig snabbt antogs ibland att de var aggressiva och ”högstående” och att de kom att bilda en överklass under bronsåldern. Men kom jordbruket med invandrare, ett ”båtyxefolk”? Den vanligaste teorin är snarare att det varit idén som spridits och inte befolkning. Att potatis, majs och tomater odlas i stor skala i Europa betyder ju till exempel inte att Europa har haft en massinvandring av sydamerikanska indianer. Men numera har Eskils tanke faktiskt fått visst stöd, för enligt nyaste dna-tekniken var de första jordbrukarna inte dna-mässigt identiska med tidigare ”svenskarna”. Däremot blandade de sig så småningom i ganska lika delar med dem.

Om de ”tidigare svenskarna” skriver Eskil att de var ”icke germaner… rätt kortväxta … Deras skallform var kortskallig, håret var brunt, kroppen var undersätsig, med korta ben”. Om de nya folkslaget säger han ”Denna folkras var långväxt med långa ben….skallformen var långskallig, håret ljust…. Denna germanska ras var krigisk och intelligent”.  Eskil antog att ”germanerna” tog över i trakter lämpliga för bete och jordbruk medan de gamla jägarna-samlarna levde kvar i skogsbygderna, t ex Ornunga-Ljur-Tämta. Vi som kommer från Ornunga skulle alltså kunna vara ättlingar till de gamla jägarna.

Eskil tror till och med att gränsen mellan ättlingar till det gamla folket och det nya folket skulle kunna gå nära Ornunga.  Det har alltid ”rått en animositet mellan Asklanda och Ornunga socknar… som inte rått mellan Ornunga Ljur, Vesene, Tämta.” Eskil vill förklara denna animositet med att Ornunga m fl socknar består av folk kommit till trakten via Säveån medan Asklandaborna kommit via Kyllingsån (från ”germanområde”). En tydlig kvarleva av gammal främlingsfintlighet alltså.

Eskil går sedan vidare med att analysera släktens utseende och finner den mycket karakteristisk för den äldre svenska folkstammen. Ett undantag är en familj som har flera germanska drag men så är också familjens mamma från Asklanda! Han refererat till släktens första släktmöte som hölls just i mitten av 50-talet. ”Låt vara att vissa individer vara över medellängd (de voro dock mycket få) och låt vara att enstaka blonda fanns med (jag tror nog att det endast var en) så var dock det överväldigande flertalet av ett kroppsutseende som väl stämmer överens med … Sveriges äldsta innevånare.”

Mentala egenskaper är svårare att analysera, men Eskil finner ett sätt. Han analyserar yrkesval, man väljer ju hellre ett yrke som passar ens egenskaper än ett som inte alls passar. Eskil finner att antalet släktmedlemmar med akademiska examen är högre än genomsnittet och att särskilt ingenjörer och andra naturvetenskapliga studier är vanliga (se där, artikelförfattare är själv släktmedlem och ingenjör). Han finner också att andra utmärkande egenskaper är fridsamhet, samarbetsvilja och en oförarglig humor. Är detta egenskaper som man kan förvänta sig av germaner frågar han sig. Han räknar upp ett antal goda egenskaper för germaner och skriver sedan ”låt oss se vad som icke uppräknas: … samarbete, vänlighet följsamhet, inlevelse i andras känslovärld och önskan att ta hänsyn härtill, förnöjsamhet, tålamod,… laglydighet , fridsamhet”. Kyrkebolsläktens medlemmar är bevisligen icke-germaner!

Eskil slutar med att konstatera att visserligen tog nog germanerna över i Sverige, men medan tidigare fynd visar på att långskallarna(germaner) övervägde under yngre stenåldern så är i nutid endast 30 % långskallar. Kortskallarna (gammelsvenskarna) vinner alltså på långskallarna! Som Eskil uttrycker det ”är det rätt naturligt att förnöjsammare, smidigare, mindre arroganta kortskalliga typen skall kunna föröka sig livligare och fortare än den germanska” och citerar i sin tur bibelns bergspredikan ”Saliga är de saktmodiga ty de skola besitta jorden”. Det tycker jag låter ganska bra!

Eskils källor: C.M. Furst professor i Lund 1910 – 1930, samt (troligen) Om Västergötlands stenåldersbebyggelse, Karl Esaias Sahlström,  1915.

Källor: Wikipedia, DN 2012-04-26 ” Jordbruket kom med sydländska bönder”