Torp i norr

Stefans hembygdssidor. En massa hembygdshistora.

 

Norra Ornunga - Ramnaklev till Västergården, Källeberga, Slossbacken mm

Torp i norra Ornunga

 

Denna sida innhåller torp från gamla kartor 6f2, 6f5 och 6f6. Ramnaklev, Bjelkelyckan (Skorstens), Källeberget, Gubbalyckan, Trägenborg, Fjärjelyckan (Fjärje-Tores), Orrahallen, Ornunga tå, Ornunga tå, Ornunga tå, Pettera lycka, Slossbacken II, Slossbacken I (Skönstorp), Käringalycka, Harabacken (Johannesa), Vid Lyckan, Lyckan, Västergården, Västergården (smedja), Västergården Backstuga.

 

Ramnaklev 6f2:1

Till karta

Stället finns markerat på skifteskartan. Här bodde omkring 1800 en änka och hennes dotter.

Änk Kerstin Andersdotter f 1734 död 1808

D ????? Larsdotter f 1768 död 1809

Stugan kan senare ha använts som undantag.

 

Bjelkelyckan (Skorstens) 6f2:2

Till karta

Denna låg på Ramnaklevs marker och kallades också "Skorstens" eftersom stugan hade en onormalt hög skorsten. Här bodde änkan efter Anders Olofsson som tidigare hade varit åbo i Ornunga. När mannen dog omkring 1830 fick familjen flytta från gården. Eftersom hon kom från Ramnaklev flyttade hon hit.

Änk Kristina Eriksson f 1794 i Ramnaklev död 1877

S Olaus f 1825

S Anders Petter f 1828

 

När barnen blev vuxna flyttade de ut men Kristina bodde kvar till sin död. Stället har sedan dess varit obebott. Det finns en husgrund och en åker kvar

 

Källeberget 6f2:3

Till karta

Detta är ett gammalt torp som med åren blev ganska stort. Torpets areal uppgick under senare delen av 1800-talet till nära 4 tunnland. De första kända innehavarna kom hit under senare hälften av 1820-talet. De hade förut under något år brukat en del av Berget och något år varit åbor i Västergården. Mannen, Sven, var son till soldaten Johan Dalgren.

T Sven Johansson f 1792 i Asklanda död 1857

H Anna Larsdotter f 1797 död 1841

S Johannes f 1825

D Johanna f 1828

D Ellika f 1833

 

Efter Svens död övertogs torpet av dottern Johanna och hon gifte sig med Anders Petter från närbelägna "Pettra lycka".

T Anders Petter Pettersson f 1839 gift 1869 död 1915

H Johanna Svensdotter f 1828 död 1912

 

De bodde här till 1912 då stugan brann ner, då övergick torpet till jordägaren. De flyttade till lillstugan i Östergården. Johanna dog strax efter branden. Hon hittades drunknad nära torpet. Kvar finns grunden till stugan, ladugården och källaren och några aplar. Marken är skogsbeväxt frånsett ett par små åkrar.

 

Gubbalyckan 6f5:1

Till katrta

Denna ligger strax norr om "torpalyckorna" eller Ornunga tå. Här bodde, enligt uppgift av gamla personer, ett par gubbar i en jordkula. Det har inte gått att med säkerhet fastställa vilka som bodde här. Det finns namn på flera personer som bott på Ornunga tå under första hälften av 1800-talet, men som inte kan placeras. Det finns inga rester av hus utan endast en åker.

 

Trägenborg 6f5:2

Till karta

Stället har fått sitt namn av att det funnits en trojaborg (trägenborg) här. Trojaborgen har inte gått att finna utan den torde vara bortodlad. De första kända innehavarna kom hit 1846 på undantag från Mellomgården, som de tidigare ägt.

Und Johannes Andersson f 1798 i Mellomgården död 1852

H Maja Pehrsdotter f 1784 i Asklanda död 1863

S Sven f 1832

D Maja Stina f 1837, till Trillebacke

 

Torpet övertogs på 1850-talet av sonen Sven. Han var mest känd under namnet "Trägenborgsken". Han var en god arbetare och även gladlynt, det gjorde att han anlitades flitigt av bönderna i byn. Han hade därför så mycket arbete han ville. Han hade bara en svaghet och det var spriten, han var sällan helt nykter. På äldre dagar gick han ofta ett par dagar i veckan till Ljung och köpte brännvin, som han sedan sålde till torpare och bönder, men det gick tyst tillväga eftersom det inte var helt lagligt. Det berättas en historia om detta. En dag var han på hemväg från Ljung. Han träffade då en bonde och dennes söner som höll på att odla. Sven hade ett stort paket under armen och berättade att han varit hos urmakaren med en klocka som han hade i paketet, istället för att tala om att han hade inhandlat sprit. Han hade redan smakat på en del av innehållet och var lite ostadig i benen. När han stod där och vaggade hördes det att det kluckade inne i paketet. En av sönerna sade då " Ja vi hör att klockan går där inne".

T Sven Johansson f 1832, gift 1859 död 1907

H Brita Svensdotter f 1821 i Asklanda död 1907

S Johan Albert f 1861, till Söderhamn 1887

S August f 1863, blev soldat under namnet Vestergren i Algutstorp

 

Sven var kyrkvaktmästare på 1870- och 1880-talet. Han skall ha fått Patriotiska sällskapets medalj för över 20 års tjänst som kyrkvaktmästare. Han och hans familj var de sista som bodde på torpet och det blev sedan öde. Det finns en åker och en välvd källare kvar här.

 

Fjärjelyckan (Fjärje-Tores) 6f5:3

Till karta

Här bodde förr en man som enligt den muntliga traditionen hette Tore. Det finns i kyrkböckerna i senare hälften av 1700-talet en man som hette Tohl och bodde på Ornunga tå. Det kan ha varit han. Det finns inga synliga husrester kvar utan endast en åker.

 

Orrahallen 6f5:4

Till karta

Första kända innehavaren kom hit från Västergården, som han ägt från 1823 till 1845, och tog Orrahallen som undantag. Han ägde undantaget 1/64 mtl enligt ett något oklart köpekontrakt. Orrahallen hade han tagit upp på Ornunga bys utmark och det kom vid skiftet att beröra två fastigheter. Vid laga skiftet av Ornunga bys inägor 1852-53 deltog han vid ett sammanträde som ägare av 1/64 mtl Ornunga Västergården, det läser vi i protokollen.

 

Enligt lantmäteri och avsöndringsförrättningen den 21 aug 1862 hade det varit tvist om äganderätten till Orrahallen. Tvisten gällde om undantaget var på livstid eller på evärdelig tid. Enligt utslaget i hovrätten den 15 feb 1861 fick Sven Andersson rätt, Orrahallen tillhörde honom och hans efterkommande på evärderlig tid. Vid lantmäteriförrättningen flyttades Orrahallen några tiotal meter öster ut så att den kom att ligga på rätt fastighet. Avstyckningen lämnades emellertid av okänd anledning aldrig in för lagfart.

Und Sven Andersson f 1800 på Kyrkebol död 1889

H Ingjerd Andersdotter f 1793 i Västergården död 1871

D Annika f 1823, till Ramnaklev

D Maja Stina f 1834

 

Sven var stor till växten och kallades allmänt för "Store-Sven". Han blev gammal, nästan 90 år. Lägenheten övertogs på 1860-talet av mågen Anders Magnus Andersson, allmänt kallad "Magnus i Torpa". Sven med fru bodde kvar hos mågen och dottern även om det blev trångt om utrymmet.

T (Äg?) Magnus Andersson f 1833 i Asklanda gift 1860 död 1924

H Maja Stina Svensdotter f 1834 död 1917

S Karl Fredrik f 1867

 

Sonen Fredrik reste till USA 1887. Han lät sedan inte höra av sig och blev 1919 dödförklarad. Efter Maja Stinas död bodde Magnus kvar något år på torpet och flyttade sedan till sin hustrus systerdotter i Ramnaklev. Där upptäckte systerdotterns man Johan Stjerna hur det förhöll sig med äganderätten till torpet, och handlingarna skickades in till tinget för lagfart. Magnus hade då i hela sin tid som torpare gjort dagsverken för torpet på stamgården fastän han hela tiden ägt torpet. Lägenheten såldes 1919 till Karl Dalin och lades till hans gård , Västergården. Byggnaderna revs rätt snart. Det finns en välvd källare och rester av en husgrund kvar.

 

Ornunga tå 6f5:5

Till karta

De enda kända innehavarna bodde på 1820-talet i Ornunga Mellomgården, som de brukat och ev ägt en del av. De fick överge gården och flytta hit i början av 1830-talet. Fadern Olof Andersson var bonde i Mellomgården, och var nämdeman ett tiotal år, men blev avsatt efter att ha uppträtt berusad vid tinget. En syster var gift på Slossbacken.

Anders Olofsson f 1786 i Mellomgården död 1847

H Ingjerd f 1785 i Asklanda död 1865

S Petter f 1821

 

Efter Ingjerds död blev stugan obebodd. Det finns inga rester kvar av bebyggelsen utom en åker , allt är bortodlat

 

Ornunga tå 6f5:6

Til lkarta

I området Ornunga tå fanns det omkring 1850 tio olika torp och backstugor. Här är en stuga markerad på skifteskartan. Det är dock ovisst vem som bott här. Under första delen av 1800-talet finns det flera personer som bott på Ornunga tå men som inte kunnat placeras på något speciellt ställe.

 

Ornunga tå 6f5:7

Till karta

De först kända innehavarna kom från en av Mellomgårdarna, som de ägt. De fick lämna gården då de inte klarade ekonomin på grund av spritmissbruk. De kom hit på 1830-talet.

Bryngel Olofsson f 1799 i Mellomgården död 1867

H Maja Nilsdotter f 1798 död 1835

S Olaus f 1823

S Johannes f 1826

 

Bryngel var bror till Anders Olofsson som också hamnade på Ornunga tå(6f5:5 ovan). Barnen växte upp och flyttade ut, men Bryngel bodde kvar här till sin död. Det rådde stor fattigdom och superiet grasserade, inte minst i detta område. I husförhörslängden 1850-60 finns följande anteckning, " Förer hedniskt leverne. Går ej till H H Nattvard. Besöker sällan Guds hus". Anteckningarna gäller ytterligare ett par backstugor i området.

 

År 1875 flyttade soldat Klens dotter Kristina hit. Hon gick allmänt under namnet "Koppe-Kristina" för hon hade lärt sig att bota sjuka genom att sätta koppor och att åderlåta folk

Pig Kristina Johansdotter Klen f 1839 i Asklanda gift 1879

M Vitalis Pettersson Ferm f 1835 i Asklanda

 

Äktenskapet upplöstes redan 1880, och det är ovisst om han någonsin bodde här. Han for senare till USA. Kristina tjänade större delen av sitt uppehälle som sömmerska. Hon hade tidigare varit lärling hos sockenskräddaren Anders Fihn och kunde yrket. Hon bodde här till mitten av 1880-talet. När hon flyttade blev stugan obebodd och revs senare, Det finns inga rester av huset kvar, allt är bortodlat.

 

Pettera lycka 6f5:8

Till karta

Togs som undantag av Petter Pehrsson. Han hade tidigare ägt en del i Västergården. Han och hans familj kom hit i början av 1840-talet. Petter var då sjuk.

Und Petter Pehrsson f 1804 död 1841

H Anna Olofsdotter f 1811 i Skövde död 1870

S Johannes f 1841, han kallade sig senare Vestlund

S Anders Petter f 1839, till Källeberget

M2 Johannes Andersson f 1810 i Kyrkebol, gift 1846, död 1872

 

Den nye mannen var bror till "Store-Sven" som bodde på Orrahallen i området. Det torde inte ha bott någon på torpet efter Johannes och Annas död i början av 1870-talet. Det finns en källare och en husgrund kvar.

 

Slossbacken II 6f5:9

Till karta

Torpet ligger ca 100 m nordost om Slossbacken I. Det togs upp av artilleristen Fredrik Gustavsson, måg till Olof Johansson på andra Slossbacken.

Art Johan Fredrik Gustavsson f 1861 i Ledsberg

H Inga Maria (Mari) Olofsdotter f 1862

D Berta f 1890

Mari sägs ha tjänat en del pengar som en god sömmerska. Hon var annars känd för sitt våldsamma humör. De bodde här till omkring 1910 då de flyttade till Mjäldrunga. Torpet har legat öde sedan dess. Grunden till ett par hus är allt som minner om bebyggelsen

 

Slossbacken I (Skönstorp) 6f5:10

Till karta

Torpet har varit bebott sedan mitten av 1780-talet och troligen ännu tidigare. Änkan Margareta Hansdotter gifte sig med Hans Pehrsson från Ornunga tå 1787. Hon var änka efter åbon på Kyrkebol Jonas Carlsson.

Hans Pehrsson f 1758 död 1802

HS Karl Jonsson f 1782 på Kyrkebol, död 1828

D Lena Hansdotter f 1787

S Johannes Hansson f 1792

 

När Hans dog var han antecknad som blind. På 1810-talet övertogs torpet av sonen Johannes och hustrun Margareta (Nämdeman Olof Anderssons dotter). Han hade då varit soldat vid artilleriet några år och hade fått namnet Skön. Torpet kallades sedan Skönstorp något tiotal år.

T Johannes Hansson Skön f 1792 död 1851

H Margareta Olofsdotter f 1789 i Mellomgården död 1857

S Petter f 1818, senare ägare till Nolgården

S Olof f 1821

S Anders f 1824, blev artillerist

S Lars f 1829, brukade en tid en del av Nolgården

 

Efter Johannes död övertogs torpet av sonen Olof. Han kallades allmänt för "Sköns-Olle". Han hade under slutet av 1840-talet ägt Nolgården. Han köpte den av sin bror Petter när denne råkat i delo med rättvisan efter ett knivslagsmål. Han ägde också en liten tid en annan del av Nolgården. Han ägnade sig sedan åt torpet där han odlade upp mera jord så att det växte och blev det största torpet på Ornunga tå. Omkring 1860 tog han det på torpkontrakt och det blev ett förpantningshemman. Arealen var då fyra till fem tunnland.

T Olof Johansson f 1821, gift 1857, död 1896

H Kristina Pettersdotter f 1826 i Asklanda död 1896

D Inga Maria (Mari) f 1862

S Johan Alfred f 1871

 

Kristina var känd som så kallad "Klok gumma". Hon botade sjuka genom att sätta koppor och var mycket anlitad. Hon ansågs även skicklig på att bota djur. Stugan var ovanligt stor för att vara torparstuga. Den hade en grundyta på 4*5 m, och en tillbyggnad i vinkel ca 3*3m. Sonen Johan odlade tidvis torpet efter faderns död. Han var en kort tid i USA. Han var också rallare, "på banerna" som det sades, på flera ställen bland annat i Dalarna. Han sade vid ett tillfälle att han alltid fick ta det sämsta. På banorna fick han ta den sämsta kärran och när han gifte sig fick han ta Rika som blev över. 1908 gifte han sig med Fredrika Dahl och flyttade till Mellombacken. Torpet blev då öde. Det är till stor del skogsbeväxt, endast ett par små åkrar, en källare och ett par husgrunder finns kvar.

Käringalycka 6f6:1

Till karta

Den är belägen på Västergårdens mark på Ornunga bys inägor i ett område som heter Hultet (Holterna). Det är troligt att det har bott folk i området tidigare för omkring 1800 finns det antecknat att en änka var död i Hultet. De enda kända innehavarna kom hit i början av 1800-talet. Hon var änka efter Sven Olofsson, som hade varit ägare till en del av Mellomgården. Just detta område tillhörde Mellomgården före laga skiftet och det kan tänkas att det togs som undantag. Sven dog 1806 och änkan och ev någon av barnen flyttade till ett nybygge vid Ornunga, som det stod i husförhörslängden.

Änk Ingjerd Hansdotter f 1754 i Nårunga död 1830-35

Pig Johanna Johansdotter f 17?? (oläsligt)

Efter deras död blev stället obebott och backstugan revs. Det finns inga rester kvar av husgrunden utan endast en åker.

 

Harabacken 6f6:2 (Johannesa)

Till karta

De första vi vet bodde här var Andreas Jönson och hans familj. De kom hit på 1820-talet från Västergården som de ägt ett tiotal år. De som många andra fick stora skulder och kunde inte betala räntorna vilket fick till följd att fordringsägarna tog gården som var intecknad. Då torpet är ett av de få som ligger på byns inägor, kan det tyda på att det var ett undantag.

Und Andreas Jönsson f 1777 i Björke död 1850

H Kerstin Andersdotter f 1778

S Johannes f 1810, till Östergården

D Maja f 1816

D Katarina f 1818

 

Efter Andreas död sköttes torpet av dottern Maja som senare gifte sig med Johannes från Tåbacken.

T Johannes Bengtsson f 1830 I Siene död 1902

H Maja Andreasson f 1816, gift 1857, död 1885

 

De hade inga barn. Johannes tillbringade sitt sista år hos systern Johanna på Källerbacken. Det betyder att torpet inte har varit bebott sedan omkrng 1900. Det finns inga rester kvar av bebyggelsen.

 

Vid Lyckan 6f6:3

Till karta

I en litan backstuga vid Lyckan bodde en ogift kvinna. Hon kom hit på 1820-talet från Mellomgåreden och bodde här till sin död.

Pig Greta Svensdotter f 1789 död 1868

Det finns en husgrund kvar.

 

Lyckan 6f6:4

Till karta

Låg i området vid Ornunga Tå och var en gammal odling som tillhörde byns inägor. Det togs som undantag av Lars Andersson med familj. De kom från Mellomgården som de ägt ett tiotal år men måst lämna 1847

Und Lars Andersson f 1794 död 1866

H Katarina Nilsdotter f 1803 i Jällby död 1856

S Anders Petter f 1837

D Anna Kristina f 1842, gift med Sold Kröjts

D Lotta f 1845

 

Lars gick under namnet "Slätta-Lars". Han var kyrkvaktmästare några år efter att han kommit hit. Barnen växte upp och flyttade ut och efter föräldrarnas död har torpet legat öde. Det finns delar av en välvd källare kvar och därtill någon apel.

 

Västergården 3/16 mtl 6f6:5

Till karta

Gården övertogs 1823 av Sven Andersson och hans hustru. Sven var född på Kyrkebol och hans far hade tidigare denna gård som utbruk. Sven var stor till växten och kallades vanligen Store-Sven

Äg Sven Andersson f 1800

H Ingjerd Andersdotter f 1793

D Annika f 1823

D Maja Stina f 1834

 

År 1865 sålde han gården till Johan Gustav Hjelmstedt och tog ett undantag från gården. Han tog Orrahallen för evärdelig tid och ett par andra åkrar på livstid.

Äg Johan Gustav Hjelmstedt f 1816 i Hol

 

Han kom hit 1846, men blev inte kvar här länge. Troligtvis var det även här ekonomiska svårigheter som gjorde att han redan efter några år sålde gården och flyttade härifrån. Den köptes nu av Olof Johansson på Kyrkebol. Han fördsökte sälja den flera gånger de närmaste tio åren, men fick ta tillbaka den .Vid laga skiftets början stod Ernst Rydberg som ägare. Han deltog i några sammanträden vid lantmäteriet. Vid slutsammanträdet i dec 1853 står C T Frantzich som ägare. Då utmarksskiftet avslutades i dec 1855 står Erik Gustav Svensson Ström som ägare. Ernst Rydberg återkommer 1856 som ägare något år men han flyttade senare till Iglabo. Därefter står Olof Johansson som ägare i ett par år. År 1860 överlåter han gården till sin dotter och hennes man.

Äg Anders Magnus Johansson f 1836

H Klara Olofsdotter f 1840

S Emil f 1862

D Selma f 1868

D Alma f 1871

 

Olof Johansson köpte 1869 en annan del i Västergården som låg intill. Anders Magnus brukade även denna del. År 1875 köpte han även denna del av Västergåreden och flyttade över dit . Det är möjligt att smeden Alfred Josefsson bodde här mellan 1882 och 1888. Därefter har ingen bott här. De flesta husen är rivna men det finns ett kvar som troligen tillhörde denna gård.

 

Västergården (smedja) 6f6:6

Till karta

Här låg en smedja. Den byggdes efter skiftet och var troligen Anders Svenssons (Såkens). Han var smed i Ornunga. När han reste till USA 1869 blev smedjan utan smed och en sådan behövdes i byn. Smedjan övertogs 1882 av Alfred josefsson f 1862 i Anneberg. Det fanns troligen ingen bostadsdel i smedjan men det fanns ett tomt bostadshus i Västergården där han antagligen bodde. Enligt uppgift skulle han en tid ha haft hjälp av sin bror Emil. År 1888 reste Alfred till USA och då blev smedjan åter utan smed. Den revs senare och det finns endast rester av grunden kvar.

 

Västergården Backstuga 6f6:7

Till karta

Här låg en backstuga som var markerad på skifteskartan. Enligt uppgift skulle här ha bott en gammal man. Här i området låg det på 1830- och 1840-talet en fattigstuga. Detta kan möjligen vara rester av den. Det finnns delar av en husgrund och en annan grund kvar.

 

 

© Copyright 2012. All Rights Reserved.